alla mår skit ibland, och alla har olika sätt att försöka göra allt bättre. Jag gillar att skriva, därför skriver jag nu. de spelar ingen roll vad man skriver om bara att skriva är skönt. Det är jobbigt att må dåligt, och samtidigt försöka klara av allt annat, le och lossas som att allt är bra. Det gör fler människor än man kan tro, men alla mår dåligt av olika anledningar och oftast beror det på en annan person. Bara den personen skulle kunna göra dig glad eller så är det den personen som skulle kunna göra dig mest ledsen och skälvmordsbelägen av alla. vissa stunder kan man känns att man bara vill försvinna från jordeytan och sväva ut i rymden, den tysta rymden, dit skulle jag vilja flytta. jag längtar tills jag flyttar, då får jag vara mig, vara bara med mig och ha det precis som jag vill och allt ska vara tyst. tyst som i graven ska det vara...om det inte spelas musik. hihi. har ni någonsin funderat på vad det kan vara för fel på dig, det har många och oftast är det inget fel man tror bara att det är fel för att man inte är som alla andra men dom är precis likadana fast dom inte visar sina "fel" precis som du inte gör. ibland kan något som man tänkt sog bara ska vara ett skämt, bli verklighet eller iallafall nästan verklighet om man går och tänker på det hela tiden och tror att det är sant. och ibland kan ett inlägg som började med att vara ledsamt bli där man släpper ut sina känslor för när ma blir glad. Vissa personer vet precis vad dom ska skriva för att gör någon glad. Euphoria betyder lyckorus och det kan man få ibland, ibland kan nedstämdheten växla om väldigt fort av bara ngr ord från rätt person! Jag skriver ganska abstrakt nu, nästan lite i koder, du som läser bara förstår litegrann men för mig förstår jag precis var enda ord och vart de passar in i verkligheten. den riktiga verkligheten. jag ahr alltid tänkt att det finns de som har det värre men en klok person sa till mig att "detta är din verklighet...." och sen sa hon något mer, men det var de orden som fastnade. Och hon har så rätt, detta är min verklighet och det som händer mig kommer vara det som jag kommer komma ihåg och leva med i restan av mitt liv, därför ska man ta vara på varje dag och göra den till så bra som mäjligt, men de kommer såklart finnas de som förstör alla bra stunder. Det finns mänga anlednignar till varför jag fortfarande lever, för att mina föräldrar ville ha en unge, för att jag inte dog när jag var en dag gammal, för att jag inte blev påkörd av den där bilen och framför allt för att jag inte har skadat mig själv till döds..för jag vill fortsätta leva, vilken sjuklig diagnos jag än kommer få i framtiden ska jag fortsätta leva för att jag ahr fått min tid och ska leva den tiden ut. varför jag är säker på att jag kommer få en sjuklig diagnos är för att det är så, alla i min familj är sjuka och har det ena efter det andra, bara jag som är frisk och då är det väl klart att jag kommer på något problem. bara att vänta och se...har fått höra att jag har ADHD och asberger bara på skämt förståss men har nästan funderat på om det kan vara sant. (asberger var iaf ett skämt, och det vet jag och det var inget illa menat och jag tog inte illa upp ska du veta, däremot att jag fick höra att jag har ADHD sårade lite med tanke på vem som sa det och hur seriöst tonläge det var) Oj detta blev ett långt inlägg och för er som har orkat läsa såhär långt beudrar jag, för jag har inte undelättat för att någon ska kunna läsa allt detta. oj va deep allt blev...jag vill itne vara här inte nu inte någonsin. jag gillar ine att vara här och har inte gillat det en längre tid (ja jag byter ämne mitt i meningar) jag hatar att vara här är hellst här så lite som möjligt men vad finns det att göra. jag är en tältpinnen den bärande väggen, den som alla här lutar sig på och om jag skulle försvinna skulle nog allt rasa ihop. ni anar ingenting, det gör ingen det är därför allt är bra...men det funkar inte i längden, det har jag lärt mig det vet jag. därför måste man prata med någon och vem är inte bäst på att lystna om inte någon som man inte ser eller hör men man vet lystnar endå. Gud. alltid lätt att prata med. så är det med det.  det finna olika anledningar till varför man blir kristen eller ansluter sig till någon annan religion men jag ahr min anledning och jag tänker alldig släppa Gud för någonting annat. Alla är olika känsliga, för olika saker, vissa klarar av att höra ord, och låter de gå in i ena örat och ut i det andra..men så är det inte för alla. även om man säger saker på skämt och med glimten i ögan och den man säger det till skrattar och säger att den inte tog åt sig ska man inte vara säker..de där orden kan upprepas, ättsas, och upprepas om och om igen i deras huvuden tills de själv tror att de är sanna. därför ska man alltid tänka sig för innan man säger någonting. därför är jag oftast tyst när det gäller saker, jag hatar att ta diskutioner och vill inte bråka så jag är oftars tyst när det gäller sånt och håller bara med eller tar åt mig och fortsätter med mitt. jag säger i princip aldrig vad jag tycker för jag är rädd att någon ska börja diskutera varför jag tycker så och då måsta jag debatera, vilket jag inte vill. så jag håller min käft stängd. det håller inte heller i längden, för så fort man skaffar sig en åsikt som man uttalar sig om då blir det fel, för att andra inte är van att höra att man har en åsikt. det är en konstig värld vi lever i, och en konstig våg vi ska försöka balansera med allt i livet. inget är förutsatt inget kommer någonsin hända igen ingenting kommer någonsin att kunna göras om till det rätta om man nu vet vad som är det rätta. ingen kommer alltid att kunna vara nöjd och glad så ta vara på de stunderna och gör er redo för nästa neråtperiod för dom kommer, igen och igen och igen...men kom ihåg att prata med någon om dina problem det blir alltid bäst så och om du inte vill prata, så skriv..som jag, kärlek till er alla<3