annaohlen

ibland vet man inte varför man inte mår så bra, allt känns bara fel. Jag ahr glämt allt för jag vill inte komma ihåg. även om jag försöker går det inte att komma ihåg allt, allt du gjort. och det är bra tror jag, men det är för sent för att allt ska bli bra igen, jag är redan förstörd.

I can't look at you, I dont know why, I just can't!

tomorrow everything will be fine again!

Plötsligt högg det till och jag insåg mitt misstag. Jag ska aldrig ljuga igen. känslan...obeskrivlig.
nu har jag bara tiden, för den läker alla sår. Jag vill bort med det finns fortfarande någonting som gör att jag stannar, vet inte vad, skulle gissa på rädslan av att ge sig iväg själv. Men jag vill, vill så det värker! Vill inte vara kvar här längra men jag behöver bara stå ut ett litet tag till sedan är allt över. vet inte ens varför jag försöker...allt som började så bra idag förstörde jag frö mig själv...korkat.idiotiskt.jävligt dumt. eller så är det bara så att det är på natten det kommer allt det som man tänker på, de är då det börjar blåsa och hålet växer sig bara större. Jag ångrar ingenting förutom mina lögner, det ångrar jag så mycket att jag inte kan beskriva. men jag får ta koncekvenserna, det var jag beredd på. jag kan inte tro att jag tänker på det jag just nu tänker, hur skönt det skulle vara då. jag kan inte förlåta mig själv fär det och ingen kan få veta. det kan inte vara möjligt, det måste vara något fel. ojdå nu har jag påbörjat en sån där låångt inlägg där jag egentligen skrivet så att ingen fattar..jag bara skriver det jag känner för, och det blir bara en massa text som är oläslig. men detta är mitt sätt så jag struntar i om någon läser det eller inte. lyssna på musik, hur kan det vara det bästa som finns i hela jäkla världen. jag ångrar inte. jag skulle vilja var där jag kan skrika, skrika precis allt. egentligen är jag smart och väldigt eftertänksam men när jag ha kul tappar jag all kontroll över vad som är bra och dåligt. men jag ahr varit begränsad och har inte fått ha kul så som jag vill ha det så därför blir det oftast att jag bara drömmer mig bort och bara gör när jag de få gångerna jag har det så. om ni bara visste skulle ni bli förvånade, arga, besvikna och inte låta mig göra något mer någonsin i mitt liv. men när jag blir 18 då ni, då ska ni få se. ni ska få se mitt riktiga jag, det som alltid har velat komma ut med inte har kunnat. jag ahr sätt hört och gjort mer än ni tror och kommer att få veta. bara så ni vet. tur att ni inte läser det här för då skulle du vilja ha en förklaring...och dessutom har jag listat ut hur du vet vart jag är .you fucking stalker.
det här är ovanligt. jag vet inte varför jag skriver. jag har aldrig varit såhär öppen, inte för någon..men att leva med alla hemligheter inom sig i 4 år fungerar inte i längden. jag trodde och hoppades på att du skulle rädda mig nu. jag behöver bli räddad, nu faller jag. men tack vare tiden så kommer allt att läka, snart snart jag lovar. det är bara att vänta, in i det sista. det kommer snart.
I think I just need you right now, but i think you dont know who you are. the you im talking about is near me, almost me but still not me, but almost, we are almost the same person. we have much in common and share one thing that is exactly the same. you are not who you think you are.

vet inte vad det är för sjukdom jag har fått men jag är typ galen i mustacher x) haha tycker de ä dösnyggt ;)

<3